ASTRAKAN

            

 

 

 

        

 

         

”Äpplena ä mogena hos oss. Jag ä hemma ...”  

... Kristina från Duvemålas sista ord på dödsbädden i Amerika.

Astrakanäpplet var länken till hennes hemtrakter - vilka hon i tankarna aldrig hade lämnat och på vilka vi, som får vistas här, ser med hennes ögon.  
„The apples are ripe. I´m at home …”

… Kristina of Duvemåla last words on the deathbed in Amerika.  The Astrakan-apple was the link to her home country, wich she never had left in her thoughts and which we, staying here, look upon with her eyes.

”Die Äpfel sind reif bei uns. Ich bin zuhause ...“
... Kristinas von Duvemåla letztes Wort auf dem Totenbett in Amerika. Der Astrakanapfel war die Verbindung zu ihrer heimischen Gegend - die sie in Gedanken nie verlassen hatte und die wir, hier verweilend, mit ihren Augen sehen.  

 Citatet är hämtad ur ”Vilhelm Moberg: Sista brevet till Sverige” (1959)             

  start